Motljus, julpynt och gamla rullgardiner

Det här blev inte som tänkt. Jag skulle ta en bild på mitt nyrestaurerade fönster men det var liksom svårt att få till det med ljuset. Det kommer ju gärna ganska mycket ljus ur ett fönster och det blev helt enkelt inte bra. Så det fick bli en lite annan vinkel på det hela.

För någon dag sen kom jag på en briljant idé! Nämligen att vi skulle julpynta det lilla utrymmet mellan inner och ytterfönstret i vårt gula köksfönster. Lite som ett skyltfönster. Perfekt i juletid. Min lilla tjej tyckte också hon att det var en lysande idé. Ända tills det var dax att sätta tillbaka innanfönstren och därmed sabba alla möjligheter till lek med hennes nyfunna juliga leksaker. Jag kan förstå besvikelsen. Lite som att tålmodigt bygga upp en stor och fin tågbana tillsammans men så just när barnet ska starta tåget och njuta av sitt verk så knäpper man det på fingrarna och smäller upp plexiglas runt hela tågbanan.

Det var roligt så länge det varade i alla fall.

Så har jag sytt ett babynest på beställning av Katrin. Till hennes lille Gustav. Till min stora glädje gillade Katrin detta grå och solblekta linnetyg som fick bli utsida på nestet. Tyget var i begynnelsen baksidan på en jättefin rullgardin som någon innan vår tid i huset tillverkat. Den var dock lite för opraktisk för att använda dagligen så jag gjorde nya hissgardiner och sydde om de gamla fina till två överkast till barnens sängar. Och slutligen blev det ett babynest av den ena. Snacka om att det lönar sig att köpa saker av kvalitet då livslängden av ett tyg kan bli till synes oändlig.

Som tur var är inte heller Katrin en sådan som inte kan tänka sig rosa till killar eller grönt till tjejer. Eftersom det rosa kantbandet passade så förträffligt bra. 

Av en ren slump hade jag en tillräckligt lång bit linsnöre hemma. Som gjort för ändamålet. Det är verkligen kul när man har lite flyt på det viset.

Hold my horses

Igår gjorde jag något jag inte gjort på mycket länge. Jag red. Spänd av förväntan och nervositet satt jag upp i sadeln och blev genast nästan lite besviken. Jag hade föreställt mig detta moment många gånger sedan jag bokat min lektion och trodde liksom att det skulle kännas som något otroligt speciellt. Istället kändes det fullt naturligt som om jag inte gjort annat under alla de år hästar inte funnits med i mitt liv.

Förra gången jag satt på en krake skedde allt under betydligt mindre kontrollerade former än denna. Kraken i fråga var en gammal och klotrund nordistravare med vanskapt bakben. Platsen var Kluk och min ridpolare var min helgalna kompis Ullis. Det var vinter och glashalt. Hästarna var oskodda och vi red givetvis barbacka. Bakhovarna slant konstant eftersom det är svårt för ett par barfota hästhovar att få fäste på en isig vinterbana. Särskilt i utförsbackarna. Men detta var inget som hindrade Ullis. Jag gastade och gormade att hon skulle sakta in. Efter ett tag insåg jag att jag måste sluta lägga energi på att förgäves försöka få henne att sakta tempo och gångart. Jag måste istället lägga alla mina krafter på att sitta kvar på hästryggen och därmed öka mina chanser att överleva.

När vi äntligen svängde tillbaka på gårdsplanen kunde jag lättat konstatera att jag trots allt lyckats ta mig levande ur denna äventyrliga tidtur. När jag sedan skulle slänga ena benet över hästryggen för att komma av ville det liksom inte lyda utan kändes nästan förlamat. När jag slutligen lyckats med rörelsen och når marken har mina ben en form som om de försökte hålla fast en vägtrumma mellan knäna. Jag förstår att det inte varit en helt lysande idé att rida barbacka på en klotrund nordis med vanskapt bakben ett par månader efter en förlossning. Men efter att ha sett döden i vitögat så kändes det helt okay att leva med handikappet att gå som en cowboy.

Huset

Vad händer på husfronten egentligen? Jo, efter att ha slickat såren från vårens storryck med takbyte och allt det där har vi nu kommit igång litet igen. Men med lite mindre och behändigare projekt. 

Det här fönstret har gjort sig förtjänt av lite kärlek och ny färg.

Det tar sin tid att måla om gamla fönster. Det går inte precis snabbare då man använder linoljefärg som tar flera dagar på sig att torka heller. Men det är en trevlig färg att måla med och resultatet gör väntan värd. Det är dessutom ganska så najs att måla fönster och lyssna på radio under de tidiga höstkvällarna. 

Omtapetsering lekskåp. Helt lämplig storlek på ett tapetseringsprojekt. Eftersom tapetklistret helt tappat sin typiska konsistens och funktion så satte jag fast tapetbitarna med vad jag kunde hitta och tänkas fungera. Dubbelhäftande tejp och textillim fick göra jobbet. Textillimmet fungerade snäppet bättre.

Skum taxkrok

Omklädd myshörna och en myskille som gärna vill vara nära linsen. Helst äta upp den.

 

Det är lite kul hur enkelt det är att dölja röran på bild. Såhär ser det egentligen ut i lekrummet där myshörna och nytapetserat skåp bor.

Fönsterlister som konverterat från ljusgrå till mörkröda.

Och till sist en avslutande bild på den linsätande lillkillen.

Ingen ordning på vår övervåning

Nu ska vi ta en titt på vår övervåning. Pensionatet Fridhem. Hela övervåningen utgörs av gästrum i olika storlekar och de har stått i princip orörda sedan 40-talet. Viss rivning har nyligen påbörjats. Jag var lite sen fram med kameran också denna gång.

Från köket sett är det bakom denna dörr vår svala och obebodda övervåning börjar...

Först en passage genom en organiserad hall

sen upp för trappan

En till organiserad hall

Välkomna till sviten. Här i det överläget största rummet mitt mellan alla andra rum bodde nog de allra viktigaste gästerna.

Här har vi rivit en vägg i vår svit för att ge rummet lite välförtjänt ljus. Efter 80 års mörker är det dags för dagsljus.

Hantverkaren/husägaren skådar sitt verk.

 Den konstiga formationen bakom plankor och reglar är självaste muren. Innan var det klädskrubbar på var sida om den. Exhusägaren rev på sin tid den kakelugn som stått där. 

 Sviten har ett tjusigt trägolv

Lite sågspån får man räkna med då man river väggar i gamla hus!

Här har husägare nr. 2 gjort ett ingrepp på väggen för att få sig en bit fintapet till ett nyckelskåp.

Märke efter ett brutalt angrepp mot golvet inne på toaletten av ex-ex-husägaren.

Vilka är det här tro? Är de dem som killar oss på tårna de kvällar vi har svårt att somna?

Det var det hela. 

För den här gången.

Fortsättning följer.